Borrverket - Sliperiet
- förr tillverkning av gevärspipor samt slipning av glas från
Nittorps Glasbruk
Verksamheten startade i mitten av 1850-talet. Dess grundare var Alexander Johansson från Nittorp. Han kallades allmänt för "fakturisten" eller "basatröger". Han köpte ett tunnland mark av Ingaregården, Nittorps by och byggde där upp sin gevärsfabrik. Markbiten kallas allmänt för Slåttesvedjan.
Gevären från Nittorp var mycket vackra och vid ett tillfälle ställde fakturisten ut dem i Stockholm. Övriga deltagare på mässan skrattade åt bonden och hans bössor.
- Visst är de granna att se på, men det är en helt annan sak att skjuta med dom.
Fakturisten blev dem inte svaret skyldigt. En tävling anordnades och nittorpsbössorna vann överlägset.
År 1873 övertog f.d. knekten Josef Nimrod från Backen i Nittorp tillverkningen på Borrverket. Vid en olycka i samband med svarvning av bösspipor, fick han näsbenet avslaget. Han for till doktorn som vid mötet med näsan yttrade:
- Hurdana näsor har ni i Nittorp?
Läkningen lyckades inte. I stället för en näsa hade Nimrod från den dagen endast två hål som ersättning för luktorganet.
Anläggningen stod oanvänd några år. Sedan blev det full verksamhet igen, men med en helt annan inrikting.
Det närbelägna Nittorps glasbruk hade bekymmer med sitt vattendrivna sliperi vid Hallabäcken. Slipningen stod ofta stilla p.g.a. vattenbrist. Blickarna föll på Borrverket och dess goda vattentillgång. Glassliperiet etablerade sig i det gamla Borrverket. Här var det sliperi tills glasbruket lades ner 1893 och det arbetades med såväl konstglas som bruksglas. Marken här gömmer på många minnen från Nittorps glasbrukshistoria. Var grästorva döljer glasrester av alla de slag.
I ån syns tydligt den kanal som användes för produktionen.
Gevären från Nittorp var mycket vackra och vid ett tillfälle ställde fakturisten ut dem i Stockholm. Övriga deltagare på mässan skrattade åt bonden och hans bössor.
- Visst är de granna att se på, men det är en helt annan sak att skjuta med dom.
Fakturisten blev dem inte svaret skyldigt. En tävling anordnades och nittorpsbössorna vann överlägset.
År 1873 övertog f.d. knekten Josef Nimrod från Backen i Nittorp tillverkningen på Borrverket. Vid en olycka i samband med svarvning av bösspipor, fick han näsbenet avslaget. Han for till doktorn som vid mötet med näsan yttrade:
- Hurdana näsor har ni i Nittorp?
Läkningen lyckades inte. I stället för en näsa hade Nimrod från den dagen endast två hål som ersättning för luktorganet.
Anläggningen stod oanvänd några år. Sedan blev det full verksamhet igen, men med en helt annan inrikting.
Det närbelägna Nittorps glasbruk hade bekymmer med sitt vattendrivna sliperi vid Hallabäcken. Slipningen stod ofta stilla p.g.a. vattenbrist. Blickarna föll på Borrverket och dess goda vattentillgång. Glassliperiet etablerade sig i det gamla Borrverket. Här var det sliperi tills glasbruket lades ner 1893 och det arbetades med såväl konstglas som bruksglas. Marken här gömmer på många minnen från Nittorps glasbrukshistoria. Var grästorva döljer glasrester av alla de slag.
I ån syns tydligt den kanal som användes för produktionen.