Detta hittar du längs Jälmåleden
Denna guide är framställd som ett komplement till kartan över Jälmåleden.
Vi har försökt att beskriva och berätta om de platser som man dels vandrar förbi, dels intressanta ställen som ligger en liten bit ifrån själva leden. De flesta platserna är kulturellt intressanta, några geologiskt. Flera av platserna har lämningar från forntiden och andra från industriepoken i slutet av 1800-talet. Alla har dock ett gemensamt; den fina och omväxlande natur som omger Jälmån.
Med hjälp av Gula Kartan Dalstorp 6D:61 och Rånnaväg 6D:82 och om man har ögonen öppna kommer man säkert att hitta egna små smultronställen i Jälmådalen.
Allmänt
Vandringsleden passerar en hel del beteshagar med djur, blötmarker och ojämn kuperad terräng, därför sker all vandring på egen risk.
Vill Du inte gå bland djuren kan Du gå utanför stängslet och om det är mycket blött i markerna kanske Du måste välja en alternativ väg.
Har Du hund så håll den kopplad och undvik beteshagar.
Utmed leden finns sex vindskydd med eldstäder som är lämpliga för raster och övernattning. Elda endast i de iordningställda eldstäderna.
OBS! Fiske är tillåtet endast med giltigt fiskekort.
Fakta om Jälmån
Ån ingår som ett biflöde i Ätrans vattensystem. Dess längd är ca 40 km från sitt källflöde Rydssjön, ett par kilometer söder om Strängsered till att den flyter samman med Månstadsån i Tranemosjön, därefter byter den namn till Assman.
Åns avvattnings- (nederbörds-) område är 258 km2 varav 2,1 % eller 5,42 km2 är sjöyta.
Nivåskillnaden från Rydssjön till Tranemosjön är 134,5 m.
Vid Björsdamm kraftstation i åns nedre del varierar vattenflödet mellan 0,6 m3 per sekund vid mycket lågt vattenstånd till hela 40 m3 vid högvatten. Medelvärdet ligger på ca 10 m3.
Maderna
På en del ställen där Jälmåns stränder är flacka breder ganska vidsträckta madmarker ut sig. Maderna översvämmas ofta och får på så sätt sin växtnäring från åvattnet. Förr var de därför viktiga för traktens bönder som speciellt vid torra somrar bärgade en stor del av sitt vinterfoder till kreaturen här. Maderna slogs nästan enbart med lie och höet räfsades ihop för hand och fraktades hem. Denna typ av slåtter upphörde nästan helt i början av 60-talet. Att madslåttern var viktig förr i tiden förstår man bland annat av att i vattendomen för Rydfors damm finns stadgat att samtliga dammluckor skall hållas öppna under tiden 10 maj till 10 oktober. Detta för att vattenståndet
i ån inte skulle bli för högt och översvämma maderna.
Flottningsled
Redan på 1890-talet var Jälmån en viktig flottningsled. När järnvägen Borås - Alvesta tillkom 1902, blev det ett uppsving och under en period efter första världskriget tycks den varit särskilt aktiv.
Eftersom det inte fanns mycket industrier i dessa bygder, gav flottningen välkomna arbetstillfällen för ortsbefolkningen.
Arbetet i jordbruket blev mindre när hösten kom och innan vinterns skogshuggning började var det bra att kunna "gå på flotte".
Flottningsverksamheten pågick till något in på 1930-talet då konkurrensen med lastbilstransporter antagligen gjorde detta arbetskrävande transportsätt oekonomiskt.
Broarna
På Jälmåledens sträckning finns tretton broar. Ingen är den andra riktigt lik. Konstruktionerna och typerna varierar mycket beroende på byggnadstid, ändamål och terrängen.
Broarna vid Stocken, Ods kvarn, Sörkvarna och Rydfors har tillkommit till följd av att man gjorde en fördämning för att utnyttja vattenkraften till att driva ett såg eller en kvarn. Här fick man automatiskt grunden till en bro vid dammfästet.
Spiksmedjans nuvarande träbro helrenoverades 1990 av Dalstorps IF.
Hängbron vid Hjälmafors renoverades samma år av några privat- personer. Denna ersatte den gamla från 1958 som Vattenfall byggt.
Materialet till dessa båda broar skänktes av Hållanders sågverk och Östra Kinds Elkraft.
Gångbron i Dalstorp tillkom i slutet av 70-talet för att avtrafikera landsvägsbron, som byggdes 1935.
Broarna vid Nyfors är mycket enkelt konstruerade med järnbalkar och träplankor.
"Nettarpa bro" har fått ett eget kapitel (se Nr 16).
Den nya bron vid Brobacken (Fjärdebro på kartor) byggdes 1983. Den gamla var av trä och mycket smal. Vägen gjorde en kraftig sväng direkt söder om bron, vilket gjorde att många bilar hamnade i diket. I något fall även i ån. Den gamla bron låg ca 30 m nedströms den nya.
I Gisslarp by fanns gamla namn på broarna i Nygårdssjön. Norr om sjön hette den Nole bro (nole = norr). Denna bro kallas ibland Tommaredsbron. Anledningen var att tommaredsborna fick en lång omväg till kyrkan när den flyttades från Nittorps by till Nittorp. De tog då genvägen över Sjöbo mosse, Hägnen och ner till Tommareds- bron. Detta pågick tills cykeln blev var mans egendom, kanske fram till trettiotalet.
Bron söder om Gisslarp kallades Sörebro (söre = söder). Den nuvarande bron byggdes 1923, i samband med att vägen mellan Grimsås och Limmared tillkom. Den gamla bron låg alldeles norr om den nya. Vid denna tid fanns det endast ett hus i "Nittorps samhälle" nämligen Sjölid, det lilla röda trähuset utmed tranemovägen.
Vid midsommartid 1927 föll ett kraftigt regn som orsakade en översvämning i Jälmån. Bron kunde inte "svälja" dessa vattenmassor. För att rädda denna nya bro blev man tvungen att gräva av bron på dess östra sida.
Lägg gärna märke till hur välgjord denna stenbro är. Det är ett mästerligt hantverk att först hugga stenarna och sedan foga samman dessa till en bro.
Tyvärr har Vägverket numera "EU anpassat" bron genom att montera ett metallräcke ovanpå det gamla av sten.
Vi har försökt att beskriva och berätta om de platser som man dels vandrar förbi, dels intressanta ställen som ligger en liten bit ifrån själva leden. De flesta platserna är kulturellt intressanta, några geologiskt. Flera av platserna har lämningar från forntiden och andra från industriepoken i slutet av 1800-talet. Alla har dock ett gemensamt; den fina och omväxlande natur som omger Jälmån.
Med hjälp av Gula Kartan Dalstorp 6D:61 och Rånnaväg 6D:82 och om man har ögonen öppna kommer man säkert att hitta egna små smultronställen i Jälmådalen.
Allmänt
Vandringsleden passerar en hel del beteshagar med djur, blötmarker och ojämn kuperad terräng, därför sker all vandring på egen risk.
Vill Du inte gå bland djuren kan Du gå utanför stängslet och om det är mycket blött i markerna kanske Du måste välja en alternativ väg.
Har Du hund så håll den kopplad och undvik beteshagar.
Utmed leden finns sex vindskydd med eldstäder som är lämpliga för raster och övernattning. Elda endast i de iordningställda eldstäderna.
OBS! Fiske är tillåtet endast med giltigt fiskekort.
Fakta om Jälmån
Ån ingår som ett biflöde i Ätrans vattensystem. Dess längd är ca 40 km från sitt källflöde Rydssjön, ett par kilometer söder om Strängsered till att den flyter samman med Månstadsån i Tranemosjön, därefter byter den namn till Assman.
Åns avvattnings- (nederbörds-) område är 258 km2 varav 2,1 % eller 5,42 km2 är sjöyta.
Nivåskillnaden från Rydssjön till Tranemosjön är 134,5 m.
Vid Björsdamm kraftstation i åns nedre del varierar vattenflödet mellan 0,6 m3 per sekund vid mycket lågt vattenstånd till hela 40 m3 vid högvatten. Medelvärdet ligger på ca 10 m3.
Maderna
På en del ställen där Jälmåns stränder är flacka breder ganska vidsträckta madmarker ut sig. Maderna översvämmas ofta och får på så sätt sin växtnäring från åvattnet. Förr var de därför viktiga för traktens bönder som speciellt vid torra somrar bärgade en stor del av sitt vinterfoder till kreaturen här. Maderna slogs nästan enbart med lie och höet räfsades ihop för hand och fraktades hem. Denna typ av slåtter upphörde nästan helt i början av 60-talet. Att madslåttern var viktig förr i tiden förstår man bland annat av att i vattendomen för Rydfors damm finns stadgat att samtliga dammluckor skall hållas öppna under tiden 10 maj till 10 oktober. Detta för att vattenståndet
i ån inte skulle bli för högt och översvämma maderna.
Flottningsled
Redan på 1890-talet var Jälmån en viktig flottningsled. När järnvägen Borås - Alvesta tillkom 1902, blev det ett uppsving och under en period efter första världskriget tycks den varit särskilt aktiv.
Eftersom det inte fanns mycket industrier i dessa bygder, gav flottningen välkomna arbetstillfällen för ortsbefolkningen.
Arbetet i jordbruket blev mindre när hösten kom och innan vinterns skogshuggning började var det bra att kunna "gå på flotte".
Flottningsverksamheten pågick till något in på 1930-talet då konkurrensen med lastbilstransporter antagligen gjorde detta arbetskrävande transportsätt oekonomiskt.
Broarna
På Jälmåledens sträckning finns tretton broar. Ingen är den andra riktigt lik. Konstruktionerna och typerna varierar mycket beroende på byggnadstid, ändamål och terrängen.
Broarna vid Stocken, Ods kvarn, Sörkvarna och Rydfors har tillkommit till följd av att man gjorde en fördämning för att utnyttja vattenkraften till att driva ett såg eller en kvarn. Här fick man automatiskt grunden till en bro vid dammfästet.
Spiksmedjans nuvarande träbro helrenoverades 1990 av Dalstorps IF.
Hängbron vid Hjälmafors renoverades samma år av några privat- personer. Denna ersatte den gamla från 1958 som Vattenfall byggt.
Materialet till dessa båda broar skänktes av Hållanders sågverk och Östra Kinds Elkraft.
Gångbron i Dalstorp tillkom i slutet av 70-talet för att avtrafikera landsvägsbron, som byggdes 1935.
Broarna vid Nyfors är mycket enkelt konstruerade med järnbalkar och träplankor.
"Nettarpa bro" har fått ett eget kapitel (se Nr 16).
Den nya bron vid Brobacken (Fjärdebro på kartor) byggdes 1983. Den gamla var av trä och mycket smal. Vägen gjorde en kraftig sväng direkt söder om bron, vilket gjorde att många bilar hamnade i diket. I något fall även i ån. Den gamla bron låg ca 30 m nedströms den nya.
I Gisslarp by fanns gamla namn på broarna i Nygårdssjön. Norr om sjön hette den Nole bro (nole = norr). Denna bro kallas ibland Tommaredsbron. Anledningen var att tommaredsborna fick en lång omväg till kyrkan när den flyttades från Nittorps by till Nittorp. De tog då genvägen över Sjöbo mosse, Hägnen och ner till Tommareds- bron. Detta pågick tills cykeln blev var mans egendom, kanske fram till trettiotalet.
Bron söder om Gisslarp kallades Sörebro (söre = söder). Den nuvarande bron byggdes 1923, i samband med att vägen mellan Grimsås och Limmared tillkom. Den gamla bron låg alldeles norr om den nya. Vid denna tid fanns det endast ett hus i "Nittorps samhälle" nämligen Sjölid, det lilla röda trähuset utmed tranemovägen.
Vid midsommartid 1927 föll ett kraftigt regn som orsakade en översvämning i Jälmån. Bron kunde inte "svälja" dessa vattenmassor. För att rädda denna nya bro blev man tvungen att gräva av bron på dess östra sida.
Lägg gärna märke till hur välgjord denna stenbro är. Det är ett mästerligt hantverk att först hugga stenarna och sedan foga samman dessa till en bro.
Tyvärr har Vägverket numera "EU anpassat" bron genom att montera ett metallräcke ovanpå det gamla av sten.
